MAX BOOK
Bossotics
30 september - 15 oktober 2006
Målning: Max Book, foto: Åke Bjurhamn.
Utställningen är baserad på annekterade bilder som, i förhållande till varandra, kan vara ganska väsensskilda. Jag skulle vilja beskriva bilderna som dopade, eller infekterade av en dråplig och suggestiv skönhet. De talar i vilket fall som helst, inte det modersmål som de ursprungligen var satta till världen för att begripas på.
En irriterande skönhet?
Knappast för den som i en poetisk glidflykt, en tum över den nattblanka vattenytan i Osbysjön, ser oljejätten Petronasö hitech-torn som ett boss* i ögonvrån. Eller, en för längesedan bortgången figur, som visar upp sina tics* i en solig svensk björkdunge.
*boss är en benämning på ett slags odefinierat, småskaligt och formlöst skräp, som i de flesta fall helt ignoreras eller är totalt oönskat.
*tics är en mer eller mindre oavsiktlig handling eller kroppsrörelse, som av de flesta anses höra hemma på motorikens bakgård.
--- bossotics
Max Book, 13 september 2006
Med dessa ord vill Max Book beskriva sin utställning "bossotics" som visas på Galleri Kronan i Norrköping 30 sep - 15 okt 2006. Max Book slog igenom på 1980 - talet, och kom att bli en av de mer kända svenska konstnärerna i vår tid. Han jobbar inte med traditionellt måleri utan mixar akrylfärg, lack, tvållösning och lut med skiftande val av "duk" allt från masonit till upphittade ting. Målningarna har en rå yta med en touch av kitsch i starka färger. Max Books måleri är mörkt expressivt med ett kontrasterande sprakande ljuskällor. Abstrakt och fotorealistiskt på en och samma gång - vilket får betraktaren att fundera en andra gång över vad man ser och vilken känsla man får inför motivet.
Max Book beskriver själv sin konst som impressionistisk men med reklamens starka färger. Han uppskattar Pierre Bonnard och Pierre Renoir men även fotorealisten Gerhard Richter.
Max Book har i tidigare verk hämtat inspiration från science fiction och action-filmer men den främsta inspirationskällan för Max Book är naturen. I "bossotics" finns naturen ständigt närvarande - målningar som föreställer "den nattblanka vattenytan i Osbysjön", "en solig svensk björkdunge" och flugsvampar visas. Men det är aldrig naturen i sig själv som avbildas utan alltid i relation med kultur (lyx, förort och stad så som Max Book uttrycker det). Book intresserar sig för "glappet" emellan natur och kultur. Han nämner även att han i sina verk vill hitta ett mellanläge emellan extrem närvaro respektive frånvaro, för att där igenom skapa en osäkerhet hos betraktaren. Max Book vill visa på att vilken bild/motiv som helst duger till bärare av en specifik känsla eller stämning. I verken som ingår i "bossotics" efterstävar Book en sinnestämning av oro och förvirring. Verken är dramatiska och mystiska.
Karin Jarlborg,
galleriföreståndare
Målning: Max Book, foto: Åke Bjurhamn.
NT 2/10 2006
Färgerna har blivit fler och skarpare, men den konstnärliga grundproblematiken kvarstår, förklarar Max Book som ställer ut på Galleri Kronan.
Max Book blev för ett par decennier sedan något av en superstjärna på den svenska konsthimlen. Hans namn lyste starkast i den generation av konstnärer, som fick sitt genombrott under den postmoderna strömkantringen i landet.
Nu ställer han ut på Galleri Kronan och under Kulturnatten var det vernissage på hans utställning som heter Bossotics. Men det är inte första gången han visar sina verk i Norrköping. Under 1980-talet ställde han ut ett par gånger på Galleri S:t Olof som låg på Skolgatan. 1982 tillsammans med medlemmarna i Waldagruppen och fyra år senare, då han ställde ut separat. En utställning som blivit kvar i minnet genom suggestivt mörka dukar som i några fall också var preparerade på ett sätt som gjorde att de förstörde sig själva. En bokstavligt talat - åtminstone som jag förstod det - frätande kommentar till den hysteriskt uppdrivna konstboom som förvandlade verken till prislappar.
– När jag ställde ut på Konstmuseet några år senare - det var 1991- så bröt jag till och med sönder en målning, säger han när vi träffas på galleriet strax efter invigningen.
Utställningen på Norrköpings konstmuseum hette Månen och det sönderbrutna verket hänger idag en trappa upp på museet och bär titeln Preyob. Hans nya utställning är annorlunda om man jämför med de tidigare.
– Det som ändrats sedan den tiden är att jag använder mycker mer färg. Men den konstnärliga grundproblematiken som i mitt fall handlar om att använda oförenliga entiteter finns kvar. Då handlade det mycket om stad, förort och natur. Nu sysslar jag mer med kulturella företeelser, förklarar han.
Utställningsnamnet Bossotics är en sammansättning av boss - ett äldre ord för skräp - och de ofrivilliga rörelser som numera går under benämningen tics. Dessa kanske överflödiga och oönskade fenomen symboliserar ett slags irrationella faktorer, som enligt Max Book driver samhället framåt. En av hans målningar heter På Drottningholm och förlagan är ett fotografi som han tog under ett besök i slottsparken. - Plötsligt dök det upp sällskap av afrikaner som firade ett bröllop. De utgjorde ju på sätt och vis ett främmande inslag i det som - jag tänker på Gustaf III - är den svenska kulturens vagga. Hur ska vi se på dem? Jag tror att det är den där sortens främmande och oväntade händelser är oerhört viktiga, säger han.
Han betraktar sig inte som en uttalat politisk konstnär, utan hellre som en samtidskommentator fylld av ambitionen att bryta bekvämligheten i vaneseendet. Färgerna i målningarna balanserar mellan ett slags lyriskt skimmer och en glättighet som enligt hans mening sammanfaller med en alltmer nyckfull och svårbegripligare samhällsutveckling.
– Det verkar som om populärkulturen styr allt. Politiken har ju nästan förvandlats till ett slags showbusiness. Ytligt sett är mina målningar färgglada för att locka betraktarna. Det ska vara roligt till en början, men sedan händer det också nåt inne i bilderna, säger han och förklarar vikten av att målningarna står för sig själva utan yttre kommentarer.
Titlarna är på samma sätt bekanta på ett avlägset sätt och målningarna heter exempelvis Tytwinner, Bendoor, Rovaniemi raucher och Aktualla. - Det är samma attityd som åter kommer i titlarna. Det är nog mitt sätt att dikta, säger han och förklarar att det också gäller hans musik. Den ingår också i konstnärsskapet och han är medlem i tremannabandet Zëbb Academy som under kvällen uppträdde på Galleri Kronan.
– Från början hette vi bara Zeb - efter Zeb Macahan. Men vi har hållit på sedan 1984 och tyckte till slut att vi kunde bilda en akademi. Det brukar bli fem-sex spelningar om året, men den mesta tiden år att spela in musiken som kräver en rejäl arsenal av elektronik för att kunna framföras.
Pauli Olavi Kuivanen
Målning: Max Book, foto: Åke Bjurhamn.
Folkbladet
Det var 80-tal och Max Book från långt i norr var redan ett väletablerat namn i konstvärlden när han kom till - och slog till på - Galleri Sankt Olof. Det var -91 när han kom till Norrköpings Konstmuseum och hängde sina stora, svarta och röda målningar. Dramatiken närmast vällde fram. Han talade då om hur han gillade science fiction och fick inspiration av bildspråket i produktioner som filmen Blade Runner.
När han nu återkommer till Norrköping och Galleri Kronan med sina målningar är det tillfredsställande att se att han är sin bildvärld trogen, grunden kan man känna igen, han arbetar fortfarande med action, färger som skjuter fart, så extremt uppdrivna att de kan kallas glättade, i former som inte alltid är igenkännbara, inte omedelbart i alla fall.
Men de finns där, berättelserna.
Säker syns kraften, dynamiken och Books absoluta egenart. Historien finns där, konsthistorien med sina fernissade ytor, många många lager av fernissa som ger sina specialeffekter, det blir som ett glas att se igenom och ändå försvinner man in i de svarta djupen som alltid finns. Man sugs in, även om man måste passera hinder och störningar. Det är inte realistiska berättelser, det är mer som att verkligheten förändras, ständigt, inför våra ögon och då finns det förra kvar och man kan också ana en del av det som ska komma.
Max Book talar själv om onödigheter som han plockar fram, om sådan som ger en ryckighet och någonstans i den rörelsen ser han en möjlighet. Som en avvikande händelse, ett motiv som bryter det förväntade, saker, människor på "fel" eller oväntad plats.
Det måste ses, orden bär iväg så bedrägligt, men det här är inte konstigt, det är raka puckar och mycket tillgängligt. Tinget och luften omkring blir ett, det vågar man säga.
Bossotics har utställnnigen som rubrik. Boss, som strunt, sånt som kommer någonstans ifrån och tics är det där nästan omärkligt ryckiga. Boss+tics.
Förvirringen är ändå inte större än att Book har råkoll på läget och det känns som man har honom vid handen när man ger sig in i bossen.
Så spelar han ju också, eletroniskt i Zëbb Academy, senast på Kulturnatten.
Men det är kanske en annan historia.
Brittmarie Engdahl
Galleri Kronan, Trädgårdsgatan/Drottninggatan.
Öppet 12–16 onsdag–söndag. Tel: 011-13 34 83