ELIN REDIN
Måleri och teckning
8 september – 23 september 2007
Vernissage
Lördag 8 september kl 13.00
Invigare
ODJUREN
Elin Redins målningar och teckningar berättar mycket om samtidens vardag och tar upp stressframkallande faktorer som att man varken känner sig tillräcklig som förälder eller som vän. Hon använder sig av ironi i sina titlar vilket framför de annars väldigt allvarliga temana som något mera lätthanterligt. De framkallar ett vardagligt samtalsämne där många kan instämma med att man inte ens har tid att ge sina barn den närvaro och uppmärksamhet man skulle vilja. En av Elin Redins målningar Vänskap gestaltar sarkastiskt hur dagens vänskap går ut på att byta sms med varandra, vilket verkligen får fram ett småskamset erkännande från betraktaren!
Hon använder sin egen livssituation som inspirationskälla och utgår alltid ifrån sig själv och sin närmaste krets i sitt skapande men lyckas ändå göra bilderna objektiva, mycket för att de beskriver det allmänna samhällets vardagliga situationer. Elin Redin målar mest med olja men på senare tid har hon jobbat allt mer med teckning och akvarell. Något som gör hennes målningar mycket levande och intressanta är att hon ofta klistrar in en eller flera tygbitar eller river ut bitar ur teckningar och klistrar in dem i sina målningar. Tack vare hennes flitiga tecknande i skissblocket som får följa med henne allt som oftast får vi nu se hennes fångade vardag i granna färger och mönster och därmed även fånga vår egen lilla vardag.
NT: Elin Redins lust att måla rött
Elin Redins målningar liknar fotografier tagna med en värmekamera, som registrerar känslolivets pyrande mellanlägen.
De står uppradade längs väggarna på Galleri Kronan. Det är fredagseftermiddag och hon förbereder vernissagen, som äger rum i dag.
-Jag har tagit med mig ett fyrtiotal bilder, men vi får se hur många som kommer att finnas på utställningen, säger Elin Redin när vi går runt i lokalen.
Det finns en intensitet i henne sätt att hantera färgerna, som åtminstone inledningsvis ger intrycket att de figurativa elementen i målningarna får stå tillbaka.
Men hon vill inte beskriva sig som kolorist.
- Nä, jag vill inte sätta in mig ett fack, men färgerna har stor betydelse. Jag börjar alltid med en färg, jag kan känna för att måla rött och då gör jag det. Resten växer fram senare, förklarar Elin Redin.
Flera har pekat på likheterna med Karin Mamma Anderssons måleri, men det är en jämförelse hon värjer sig emot.
- Jag såg hennes senaste utställning på Moderna i Stockholm och tyckte inte att det var så likt. Jag går på rätt många utställningar, men det är sällan jag ser något som berör eller påverkar mig, säger hon.
Det finns emellertid ett viktigt undantag. Hon känner starkt för Staffan Hallströms Ingens hundar - målningen finns på Norrköpings konstmuseum.
-Staffan Hallström tyckte om citrongult och det gör jag också, säger hon.
De flesta impulserna kommer emellertid från andra håll än konsten och de finns ofta i den dagliga omgivningen.
- Jag kan låna motiv och ansikten från människor i min närhet, säger hon och pekar på en målning som består av mosaikmönster och två människor på en kaj.
- Det började med att jag fick syn på en kakelvägg, som jag fick lust att måla. Figurerna anspelar på en semesterresa från förra året, säger hon och berättar att hon aldrig vet hur hennes målningar kommer att se ut i färdigt skick utan bygger upp dem i olika etapper.
-Det händer att jag har tio målningar på gång samtidigt och mina egna reaktionerna varierar under arbetet. Analyserna kommer för det mesta i efterhand, säger hon.
Målningarna kan påminna om fotografier tagna med en värmekamera och man får intrycket av att konstnärskapet är ett sätt att registrera känslolivets pyrande mellanlägen. Det finns exempelvis en melankoli i barnporträttet Lycklig barndom..., som reflekterar osäkerheten i att vara förälder.
-Jag har barn och jag tror att målningen kretsar kring de känslor av otillräcklighet som man kan ha när det gäller barnen, säger hon.
Måleriet och tecknandet har varit självklara val för henne som konstnär. Hon har inte påverkats av de domedagsprofetior, som bara för några år sedan hängde över målarkonsten.
-Jag har mest kört min egen grej och inte tänkt så mycket på det. Det är ju på konstskolorna man mest diskuterar vad som är på gång. Om man vill arbeta med videoinstallationer och annat. I mitt fall har det alltid handlat om den den tvådimensionella bilden, säger hon.
Utställningen på Galleri Kronan pågår fram till 23 september.
Pauli Olavi Kuivanen
Folkbladet: Existentiellt - och vardagsnära
Stämningstätt, fantasieggande och levande. Det är glädjande att gå in på Galleri Kronan och bekanta sig med den unga östgötakonstnären Elin Redins måleri. Åtminstone i galleriets första rum, där de senaste - och säkraste - målningarna har samlats.
Här finns en påtaglig vilja att uttrycka något i bilderna och målningarna lyckas förmedla koncentrerade sinnesstämningar och atmosfärer. Elin Redin experimenterar sig fram med färgkompositioner i olika skikt, ibland collage, men lägger sedan ofta in ett föreställande motiv i bilden, ofta en människa eller ett djur. De blir bildens ankare bland de flödande färgerna. Bland favoriterna finns "Svartsjukans gissel" där det grönaktiga porträttet är skissat med säker hand och fin linjeföring i ett glödande rött hav.
Men Redin ger inte bara färgrikt liv åt det existentiella, utan även det vardagsnära.
Sms:andet till kompisen eller en känsla av trygghet och lugn som i målningen "Äntligen hemma". Ofta är figurerna självporträtt med svartvita fotografier som förlaga. Men förhållandet till fotografierna är fritt, de används som en del i de rytmiska kompositionerna.
De något äldre målningarna har hängts i galleriets innersta rum. Där möter man tyvärr inte samma mognad och driv i konturteckning och kolorit. Det tyder visserligen på en positiv utveckling i konstnärskapet. Men helhetsupplevelsen i utställningen hade vunnit på ett mer sparsmakat urval.
Sara Schüldt
Galleri Kronan, Trädgårdsgatan/Drottninggatan.
Öppet 12–16 onsdag–söndag. Tel: 011-13 34 83